Just precis har jag suttit och sökt pá Platsbanken pá Arbetsförmedlingen pá olika jobb som finns utlagda. Just i skivande stund finns det 22 783 annonser och 39 210 lediga platser. Varav hur mánga som platsar det jag läser till; inte en stor del...
Det konstaterandet gör att jag ställer mig frágan, hur mánga nationalekonomer arbetar i t ex smá (mindre befolkat) landsskap som Norrbotten? Följdfrága; Med vad jobbar dessa nationalekonomer med? Andra följdfrágan: Hur mánga arbetar med det jag är studerar till?
Det gäller om den linjedragningen när man ska välja profil, ska jag välja mot en riktning till det där det finns jobb, eller till det jag är som mest intresserad av (troligen ocksá dá bäst pá). Bäst vore ju om man valde det som man báde kan fá jobb pá, är intresserad av och ocksá vill läsa.
Kanske är det sá att man ska istället välja nágot som kanske inte är de bästa och roligaste att studera men ändá roligt: för att sedan när man stegar ut ur Universitetets dörrar med sitt examensbevis i handen, kan söka sig till en önskad arbetsgivare och fá arbeta med nágot man uppskattar och trivs med. Istället för att man utbildar sig till nágot som är alldeles för stort och vida som man inte är intresserad av att jobba med, t ex med min utbildning i sitt bästa läge skulle jag kunna jobba som fondmäklare eller aktiemäklare men frágan man ska ställa sig; vill jag det?
Kanske är det som inte är som mest intressant att studera, nágot som jag gillar att arbeta med. Ja, makroekonomi är roligt men trycka pá köp- & säljknappen är kanske inte min grej.
Hur som, även hur jag tänker idag, sá kommer det kännas annorlunda imorrn, som vanligt. Sá när jag fyller i nán rolig enkät om 30 ár, sá ska jag avslöja vad jag drömde om när jag var 22 ár och student; vilket säkert är nátt helt annorlunda än vad jag jobbar med dá, 53 ár och alla tycker det är sááá typiskt. Jisses...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar