Det har báde varit bra och dáligt.
Vi börjar med det bra, t ex att fá äta god mat, träffa mamma och pappa igen, sova i en normal säng och allmänt fá andas svensk luft och dricka svenskt kaffe. Jodá, det är fina grejer, det gör ocksá att vi kommer till det dáliga: att fá insikt om att det är mycket bättre hemma. Gräset är inte grönare pá andra sidan, sá som man sá gärna hade hoppats pá! Det är nágot jag nu kommit till underfund med ca 9 mánader för tidigt. Helst hade jag viljat erkänna det lite smátt snygandes runt juni, juli, när det ändá inte är sá fasligt lángt kvar tills jag de facto ska áka hem till Sverige. Men varför dra ut pá saken...?
Hur som, det är ju sá att gräset pá denna sidan inte är helt visset, nej, aningens solblekt möjligen men inte sá att jag sitter och är överdrivet ledsen. Bara lite... Men det är väl sádant som man ska ta lärdom av, i och med att det är sá mánga människor som lever i en standard som jag ibland inte alls förstár men som de tycker är helt självklar och blir lika förbryllade över hur min levnadsform och tankar ter sig. Det som jag precis skrev känns sá bekant, nágot som egentligen har tjatats in i huvudet x antal gánger men det verkar som att det behövs upprepas ett par gánger till.
SAS
Hur som, nu ska jag tvätta till hundra! Imorrn börjar skolan, ska bli kul, hoppas jag. : )
Jag tror att man saknar "hemma" så mycket för att de man älskar finns där. Och det är ju de som betyder mest.
SvaraRaderaSå om man skulle hitta några riktigt bra kompisar här som man kunde hänga med och ha en grymt bra tid med tror jag att hemlängtan skulle försvinna lite grann.
Ses imorgon på föreläsningen! Kramar